Minggravarna

Ungefär fem mil norr om Beijing i en vacker dal med Drakbergen och Tigerbergen på var sin sida ligger ett stort gravfält. På gravfältet är 13 av ming-dynastins kejsare tillsammans med 23 kejsarinnor, två prinsar och ett stort antal kejsarfruar begravda. Området är drygt 120 kvadratkilometer stort och varje grav som ser ut som en liten byggnad är anlagd vid foten av en kulle och avståndet mellan gravarna är upp till åtta kilometer. Trots att det är över 500 år sedan gravarna grävdes och byggdes är de mycket välbevarade. Den största och kanske mest intakta graven är Changling som tillhör kejsar Yongle. Graven omges av en kilometerlång mur. På både östra och västra sidan av graven ligger 16 mindre gravar för de konkubiner som begravdes levande tillsammans med kejsaren för att i nästa liv kunna fortsätta tjänsten vid kejsarens fötter.

Området för gravplatsen valdes ut år 1409. I valet av plats följde man noggrant Feng Shuis principer som sa att om det blåser ner från norr så ska onda andar ge vika. Dinglinggraven är den enda grav som grävts ut. Som besökare har man möjlighet att klättra ner i själva gravvalet och på så sätt uppleva graven från insidan. Tyvärr hade man inte vid utgrävningen kunskap att bevara de föremål som dök upp. Därför har mycket av gravens arkeologiska innehåll förstörts.
Det saknas tre ming-kejsare på gravplatsen. Detta beror på att den förste kejsaren i traditionen begravdes innan gravplatsen etablerats. Den andre försvunna kejsaren jagades bort när kejsar Yongle, han som ligger i Changling-graven, med våld tog plats på tronen. Den sista av de saknade kejsarna valde själv att bli begravd närmare Beijing.

Mingravarna som av många anses vara en av Beijings största sevärdheter blev år 2003 uppsatta på UNESCOS världsarvslista. Om man tar en busstur till den del av Kinesiska muren som kallas Badaling brukar man ofta stanna till vid Minggravarna på vägen.

Kinesiska muren

Den kinesiska muren är en av Kinas största sevärdheter och blev i en internationell omröstning utsedd till ett av världens sju underverk. Muren som består av en serie vallar och murar är mer än 6000 km lång och på vissa ställen åtta meter hög. Med jämna mellanrum finns vakttorn uppställda. Räknar man ihop dem blir det omkring 24 000 stycken. Kinesiska muren räknas som jordens i särklass största och längsta byggnad.

Muren började byggas redan 200 år före västerländsk tideräkning av Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi. Under hans tid på tronen attackerades landet upprepade gånger från norr. Krig leder inte sällan till uppfinningsrikedom. För att skydda landet från angrepp gav kejsaren order om att en vidsträckt mur skulle byggas. Bönder och straffångar involverades i det tunga arbetet. Byggandet av de äldsta delarna av muren pågick aktivt under tio år och man räknar med att många tusen människor fick sätta livet till för att förverkliga kejsarens plan.

Muren i den sträckning som kan ses idag byggdes under Mingdynastin. Man tror att arbetet började i slutet av 1300-talet och avslutades cirka 200 år senare. Återigen handlade byggandet om att skydda landet från fiender. Idag har muren delvis förfallit, men man arbetar kontinuerligt med restaurering.

Som turist i Kina besöker man ofta de restaurerade delarna av muren, allra populärast är en del som heter Badaling och som ligger åtta mil från Beijing. Den här delen av muren restaurerades under 1950-talet och är lätt att ta sig till som besökare. Det finns gott om försäljare på plats. Tycker man att det är påfrestande kan det vara värt att besöka exempelvis Mutianyu eller Simatai som båda ligger relativt nära Beijing. Simatai anses av många vara den bästa delen av muren. Man kan promenera långa sträckor på muren. Tycker man att det blir jobbigt erbjuds linbana på vissa passager.
Det är inte självklart att få se alla delar av Kinesiska muren. Stora delar av muren är finns i områden dit det är svårt att ta sig. Andra delar är skyddade av kinesiska staten eftersom man vill undvika slitage.

Förbjudna staden

Den förbjudna staden är egentligen ett enormt kejsarpalats som färdigställdes i Beijing är 1421. Enligt legenden består palatset av 9999 rum. Bara himlen, med sina10 000 rum, förmår överglänsa i prakt. I verkligheten finns det inte mer än 8706 rum, varav bara några få är öppna för besökare. Som turist inbjuds man att se de enorma mottagnings- och ämbetshallarna i den södra delen av palatset. Man får också besöka de kejserliga bostäderna och trädgården i den norra delen.

Namnet ”Förbjudna staden” har en mystisk klang över sig. Men anledningen till namnet handlar helt enkelt om att området under kejsartiden var avstängt för vanligt folk.
Den förbjudna staden är utan tvekan ett konstverk som involverat mer än en miljon hantverkare och hundratusen konstnärer. Från de djupa skogarna i Yunnanprovinsen vid gränsen mot Vietnam hämtades enorma trädstammar som nu står som pelare. Vintertid spolades vägarna för att man med hjälp av slädar skulle kunna forsla klippblock. 14 år dröjde det innan palatset var färdigställt, så som vi ser det idag. Nästan omedelbart efter palatsets invigning slog blixten ner och flera stora hallar brann ner. Det tog mer än 20 år att återuppbygga det som förstörts. Utsmyckningarna är ofta gulfärgade eftersom gult är kejsarens färg. Inslag av rött symboliserar tur och lycka. Palatset täcker ett område av 72 hektar vilket motsvarar ungefär 100 fotbollsplaner. Under Ming- och Quingdynastin var det inte tillåtet att bygga högre byggnader än kejsarens palats. Idag gäller inte den gamla regeln. Utsikten som tidigare varit magnifik har till följd av dagens skyskrapor försämrats avsevärt. Fram till 1911 när kejsardömet i Kina störtades bodde kejsaren i palatset. Redan 1925 öppnades det istället upp som museum.

Den förbjudna staden är idag en av Kinas mest välbesökta turistattraktioner. Vanligen går man en tur från söder till norr med de pampiga delarna i början. Är det mycket turister kan det vara god idé att gå motströms eftersom man då slipper väntetider.