Badaling

Vill man som turist besöka kinesiska muren finns flera populära sektioner i området runt Beijing. Mest välbesökt är Badaling som ligger åtta mil från centrum, det vill säga en dryg timmas resa. Badaling var den första delen av kinesiska muren som restaurerades för att efterlikna originalet. Det skedde redan 1957. I området finns både ett museum och en biograf där man som turist kan få en bättre bild av murens historia.

Badaling eller snarare stället där mursektionen i sin nuvarande konstruktion är uppbyggd har varit en strategisk plats långt tillbaka i tiden. Man brukar räkna med att den första muren på området byggdes 770 år före västerländsk tideräkning. Badalingsektionen är i sin helhet nära fyra kilometer lång och i genomsnitt åtta meter hög. Den restaurerade delen som är tillgänglig för turister är emellertid bara två kilometer. Murens bredd är anpassad för att fem hästar ska kunna står bredvid varandra. Längs med hela kinesiska muren har man byggt vakttorn. Några av tornen är byggda för både bostad och lagringslokal. Andra är byggda för tider av strid, när soldaterna behövde patrullera eller söka skydd.

Det går att ta sig till Badaling med både tåg och buss. En fin dag är det fullt med folk i på muren, så det kan vara bra att vara ute i god tid. Som turist får man räkna med försäljare som gör allt som står i sin makt för att få sålt sina varor. Även om man säkert kan fynda fina varor kan det vara en god idé att lägga till en fras på kinesiska för att kunna tacka nej om uppvaktningen blir alltför intensiv. Badaling är väl anpassat för besökare. Idag finns handräcken på sidorna som gör det lättare att klara av de brantare passagerna. Det finns också en linbana, men den är ganska skranglig. Svenska besökare som är vana vid säkerhet bör välja benen framför linbanan.

Sommarpalatset

Att vara kejsare i Kina var ingen lek. Varje steg bevakades och arrangerades minutiöst. När kejsaren skulle ta sig från den förbjudna staden till sommarpalatset som är beläget en bit utanför Beijing kantades vägen av soldater. All fönster slogs igen och kejsaren själv bars i en bärstol längs tomma gator.

Sommarpalatset som i direkt översättning betyder något i stil med Palatset för ro och vila är en plats dit kejsaren brukade vistas under sommarmånaderna. Sommarpalatset byggdes för första gången under Jindynastin vilket vill säga omkring år 1200 enligt västerländsk tideräkning. Med tiden växte och utvecklades en fantastisk park i området runt byggnaden. Parken är i sig ett eftertraktat turistmål med den 2,2 kvadratkilometer konstgjorda sjön Kunming i mitten. Sjön är inte mer än 1,5 meter djup men den tar upp mer än tre fjärdedelar av parkens totala yta. Över sjön sträcker sig 17 bågars bro som ansluter östra stranden med en av sjöns öar. Förankrad i Kunmingsjön ligger en marmorbåt. Båten som heter Den rena bankettens båt är ett minne av förlusten av Korea och Taiwan under kriget mot Japan under 1800-talets slut. Änkekejsarinnan Cixi hade inget stort intresse för flottan och valde därmed bort nödvändig modernisering.

Under mitten av 1800-talet förstördes delar av sommarpalatset av engelsk-franska alliansen. Det tog sex år att reparera delarna som blivit skadade. När Beijing år 1900 invaderades skadades palatset igen. 1902 var det återigen återuppbyggt.

Sommarpalatset finns idag med på UNESCOS världsarvslista och ligger alldeles i utkanten av Beijing. Numera går tunnelbanan ända fram till Sommarpalatset så det är enkelt att ta sig dit. De vackra omgivningarna gör parken och sommarpalatsen till utflyktsmål där man lätt spenderar en hel dag. I parken finns ett berg eller snarare en kulle som heter Longevity vilket betyder lång levnad. För att ta sig till kullen går man genom en 728 meter lång träkorridor som är utsmyckad med fantastiska målningar som man inte bör missa. Nedanför kullen ligger en marknadsgata, Suzhou Market Street. Gatan löper längs med vattnet och handel bedrivs precis som förr i världen.

Himmelska fridens torg

Himmelska fridens torg har en både storslagen och tragisk plats i historien. Med sina 440 000 kvadratmeter är Himmelska fridens torg det utan jämförelse största torget i världen. Under kejsartiden var området ministeriets plats. Genom storslagna portar kunde man förflytta sig mellan torget och den förbjudna staden där kejsaren bodde. Idag finns bara en av de ursprungliga byggnaderna kvar, den sydliga stadsporten Qianmen. Torget man ser idag byggdes under mitten av 1900-talet med Röda torget i Moskva som förebild.

Det var på Himmelska fridens torg som folkrepubliken Kina utropades av Mao Zedong år 1949. De första åren komplicerades avsevärt på grund av Koreakriget. Bara några år efter att de stora planerna för en ljusare framtid presenterats började missnöjet bland folket växa. 1957 började intellektuella protestera mot inskränkningar, vilket ledde till att hundratusentals straffades. 1966 startades en stor kulturrevolution som en följd av att Zedong ville kontrollera allt som skrivs och sätts upp på teatrar. Han var rädd för uppvigling mot regimen som gång på gång misslyckades med att leverera de högt ställda målen. Kulturrevolutionen ledde till att skolor och universitet stängdes. Detta har påverkat en hel generation kineser som gick miste om utbildning. Trots motståndet i samhället växte en personkult kring Mao Zedong sig stark. 1963 gavs en liten bok som skulle komma att kallas ”Maos lilla röda” ut. Boken innehåller citat från landsfadern. Än idag kan man köpa kläder och produkter där det står Maos namn på.

För många västerlänningar representerar Himmelska fridens torg den stora studentdemonstration som ägde rum 1989. Studenterna demonstrerade i sju veckor mot korruption och för att få rätten att uttrycka en åsikt. Hundratals deltagare i demonstrationen fick sätta livet till och flera tusen skadades när Folkets befrielsearmé ingrep.

Idag är Himmelska fridens torg ett minnesmärke över vår samtidshistoria. Man kan besöka Historie- och revolutionsmuséet, Kinas folkkongress och Mao Zedongs mausoleum.

Yonghe-templet

Yonghe-templet kallas också för ”Palatset för Frid och Harmoni”. Tempelbyggnaden som uppfördes 1694 under Qingdynastin fungerade till en början som bostad för kejsarens eunucker. Senare fick prins Yong bo och växa upp i där. Han verkar ha trivts väl för år 1722 gjordes templet om till kejserligt palats och tibetanskt buddistiskt tempel. De flesta munkarna kom vid den tiden från mongoliet. Yonghe-templet sägs ha överlevt kulturrevolutionen tack vare premiärminister Zhou Enlai. Idag är Yonghe-templet det största lama-templet utanför Tibets gränser. Det är också ett kloster och en skola för tibetansk buddism. Templet besöks idag av turister, av lokalbefolkning och av hängivna buddister.

Utanför Yonghe-templet kan man se en 18 meter hög buddhastaty som är snidad ur ett enda stycke sandelträ. Statyn är en gåva från den sjunde Dalai Lama. Yonghe-templet består av en slags hage med flera byggnader och hallar. Inuti templet kan man se fantastiska målningar som bevarats väl över åren. Konstnärerna blandar väl kinesisk och tibetansk tradition. Salen för Harmoni och Frid är templets huvudbyggnad. Här sitter tre buddhastatyer som representerar Buddha i olika tidsåldrar. I centrum sitter Gautama som representerar Buddha av idag. På hans högra sida sitter dåtidens Buddha, Kasyapa, och på vänstersidan sitter Maitreya, Buddhan som representerar framtiden. Prins Yong bodde i salen som kallas ”Evigt skyddad”. Här begravdes prinsen vid sin död 1735 och här står idag en staty av helandets Buddha. Lagsalen, eller salen för lagens hjul är en speciell sal eftersom det var här man läste heliga texter och genomförde ceremonier. Här finns idag en staty av Je Tsongkhapa som grundade tempelskolan.

Yonghe-templet ligger i nordöstra Beijing. Hit tar man sig lätt med tunnelbanans blå linje. Stationen där man kliver av heter Yonghe-templet. Är man ändå på plats kan man passa på att besöka Konfucius-templet som står i stark kontrast ifråga om stil och konstruktion.

Minggravarna

Ungefär fem mil norr om Beijing i en vacker dal med Drakbergen och Tigerbergen på var sin sida ligger ett stort gravfält. På gravfältet är 13 av ming-dynastins kejsare tillsammans med 23 kejsarinnor, två prinsar och ett stort antal kejsarfruar begravda. Området är drygt 120 kvadratkilometer stort och varje grav som ser ut som en liten byggnad är anlagd vid foten av en kulle och avståndet mellan gravarna är upp till åtta kilometer. Trots att det är över 500 år sedan gravarna grävdes och byggdes är de mycket välbevarade. Den största och kanske mest intakta graven är Changling som tillhör kejsar Yongle. Graven omges av en kilometerlång mur. På både östra och västra sidan av graven ligger 16 mindre gravar för de konkubiner som begravdes levande tillsammans med kejsaren för att i nästa liv kunna fortsätta tjänsten vid kejsarens fötter.

Området för gravplatsen valdes ut år 1409. I valet av plats följde man noggrant Feng Shuis principer som sa att om det blåser ner från norr så ska onda andar ge vika. Dinglinggraven är den enda grav som grävts ut. Som besökare har man möjlighet att klättra ner i själva gravvalet och på så sätt uppleva graven från insidan. Tyvärr hade man inte vid utgrävningen kunskap att bevara de föremål som dök upp. Därför har mycket av gravens arkeologiska innehåll förstörts.
Det saknas tre ming-kejsare på gravplatsen. Detta beror på att den förste kejsaren i traditionen begravdes innan gravplatsen etablerats. Den andre försvunna kejsaren jagades bort när kejsar Yongle, han som ligger i Changling-graven, med våld tog plats på tronen. Den sista av de saknade kejsarna valde själv att bli begravd närmare Beijing.

Mingravarna som av många anses vara en av Beijings största sevärdheter blev år 2003 uppsatta på UNESCOS världsarvslista. Om man tar en busstur till den del av Kinesiska muren som kallas Badaling brukar man ofta stanna till vid Minggravarna på vägen.

Beijings hutonger

I området runt den Förbjudna staden finns fortfarande smala gator och gamla hus som i många fall är flera hundra år gamla. Gatorna eller gränderna kallas för hutonger. Att strosa runt i de gamla kvarteren är som att förflytta sig tillbaka i tiden och flytta in i det gamla Kina. Varje hutong har ett namn och ett särskilt utseende. Det är inte svårt att sätta fantasin i rörelse. Att besöka Hutongerna och den gamla staden är för många turister ett förstahandsval. Området är inte bara pittoreskt utan erbjuder även många trevliga butiker, restauranger och caféer där man gärna avslutar dagens utflykter.

Under Ming dynastin var stadens centrum det samma som den Förbjudna staden. Ju högre status man hade i samhället, desto närmare Kejsarens boning fick man bo. Man kan se att storleken på husen minskar när man rör sig bort ifrån centrum. Att besöka hutongerna innebär att få en inblick i hur ”vanligt folk” levde. Många andra sevärdheter i och omkring Beijing reflekterar hur Kejsaren och överheten levde och det är kanske inte helt representativt för hur livet i Kina sett ut under historiens gång.

I början av 1900-talet när situationen i Kina i stort var ostabil till följd av inbördeskrig förstördes tyvärr många av hutongerna. Fattigdom gjorde att de större husen delades av och förföll. När folkrepubliken utropades år 1949 hade man större möjlighet att ta vara på de gamla husen, ändå håller de på att bit för bit försvinna. Nya moderna hus som har utrymme för fler människor ersätter bit för bit de gamla byggnaderna. Är man intresserad av kulturhistoria kan det vara värt att besöka hutongerna så snart det går eftersom det kanske inte finns samma möjlighet om några år. Kina har kritiserats av både UNESCO och FN för att den äldre bebyggelsen förstörs. Idag är det inte bara fattiga människor som bor i hutongerna. Precis som i många andra städer i världen har de tidigare fattiga stadsdelarna blivit populära boplatser för kändisar och för människor med god ekonomi.

Himmelens tempel

Mitt i centrala Beijing ligger Himmelens tempel. Hit kom kejsaren för att be och offra. Templet byggdes under Mingdynastin och stod klart 1420. Detta var ganska samtida med att Beijing blev huvudstad.

Himmelens tempel togs med på UNESCOS världsarvslista år 1998. Templet är typiskt för hur taoistiska tempel ser ut i Kina och även i andra delar av Asien. Symboliken antyder gång på gång att jorden är fyrkantig och himmelen rund. Alla altare är exempelvis runda men socklarna de står på är fyrkantiga.

När man besöker Himmelens tempel bör man inte missa Årliga bönernas hus där kejsaren varje år kom för att be om god skörd. Byggnaden med sin höga marmorsockel och rika symbolik sägs vara en av Kinas vackraste byggnader. Från Årliga bönernas hus tar man sig till Himmelska herrens hus på en rak vit väg som genom olika nivåer symboliserar vägen mellan himmelen och jorden. Himmelska herrens hus är närmast en mindre kopia av bönernas hus. Här förvarades altaret när det inte var i bruk. Altaret är gjort av vit marmor och användes när man offrade i samband med vintersolståndet. Invid altaret finns en ugn där de offrade djuren brändes. I parken som omger templet finns en lång korridor som under kejsartiden förband templet med gudarnas kök, där djur offrades. Invid korridoren ligger en stensamling som kallas De sju stjärnornas stengrupp. Varje sten har en bergstopp ingraverad för att symbolisera sju bergstoppar i Taishanbergen. Olika siffror är viktiga inom taoismen. Som besökare är det svårt att märka att talen sju och nio har en särskild betydelse.

Under kejsartiden fick inte vanligt folk besöka templet men idag besöks templet och den omkringliggande parken av såväl lokalbefolkning som turister. Som turist kan man med fördel besöka Himmelens tempel på morgonen eftersom man då kan få se lokalbefolkningen göra övningar i parken. Det finns guidade turer på flera språk och vill man gå för sig själv kan man hyra en så kallad audioguide vid ingången.

Kinesiska muren

Den kinesiska muren är en av Kinas största sevärdheter och blev i en internationell omröstning utsedd till ett av världens sju underverk. Muren som består av en serie vallar och murar är mer än 6000 km lång och på vissa ställen åtta meter hög. Med jämna mellanrum finns vakttorn uppställda. Räknar man ihop dem blir det omkring 24 000 stycken. Kinesiska muren räknas som jordens i särklass största och längsta byggnad.

Muren började byggas redan 200 år före västerländsk tideräkning av Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi. Under hans tid på tronen attackerades landet upprepade gånger från norr. Krig leder inte sällan till uppfinningsrikedom. För att skydda landet från angrepp gav kejsaren order om att en vidsträckt mur skulle byggas. Bönder och straffångar involverades i det tunga arbetet. Byggandet av de äldsta delarna av muren pågick aktivt under tio år och man räknar med att många tusen människor fick sätta livet till för att förverkliga kejsarens plan.

Muren i den sträckning som kan ses idag byggdes under Mingdynastin. Man tror att arbetet började i slutet av 1300-talet och avslutades cirka 200 år senare. Återigen handlade byggandet om att skydda landet från fiender. Idag har muren delvis förfallit, men man arbetar kontinuerligt med restaurering.

Som turist i Kina besöker man ofta de restaurerade delarna av muren, allra populärast är en del som heter Badaling och som ligger åtta mil från Beijing. Den här delen av muren restaurerades under 1950-talet och är lätt att ta sig till som besökare. Det finns gott om försäljare på plats. Tycker man att det är påfrestande kan det vara värt att besöka exempelvis Mutianyu eller Simatai som båda ligger relativt nära Beijing. Simatai anses av många vara den bästa delen av muren. Man kan promenera långa sträckor på muren. Tycker man att det blir jobbigt erbjuds linbana på vissa passager.
Det är inte självklart att få se alla delar av Kinesiska muren. Stora delar av muren är finns i områden dit det är svårt att ta sig. Andra delar är skyddade av kinesiska staten eftersom man vill undvika slitage.

Förbjudna staden

Den förbjudna staden är egentligen ett enormt kejsarpalats som färdigställdes i Beijing är 1421. Enligt legenden består palatset av 9999 rum. Bara himlen, med sina10 000 rum, förmår överglänsa i prakt. I verkligheten finns det inte mer än 8706 rum, varav bara några få är öppna för besökare. Som turist inbjuds man att se de enorma mottagnings- och ämbetshallarna i den södra delen av palatset. Man får också besöka de kejserliga bostäderna och trädgården i den norra delen.

Namnet ”Förbjudna staden” har en mystisk klang över sig. Men anledningen till namnet handlar helt enkelt om att området under kejsartiden var avstängt för vanligt folk.
Den förbjudna staden är utan tvekan ett konstverk som involverat mer än en miljon hantverkare och hundratusen konstnärer. Från de djupa skogarna i Yunnanprovinsen vid gränsen mot Vietnam hämtades enorma trädstammar som nu står som pelare. Vintertid spolades vägarna för att man med hjälp av slädar skulle kunna forsla klippblock. 14 år dröjde det innan palatset var färdigställt, så som vi ser det idag. Nästan omedelbart efter palatsets invigning slog blixten ner och flera stora hallar brann ner. Det tog mer än 20 år att återuppbygga det som förstörts. Utsmyckningarna är ofta gulfärgade eftersom gult är kejsarens färg. Inslag av rött symboliserar tur och lycka. Palatset täcker ett område av 72 hektar vilket motsvarar ungefär 100 fotbollsplaner. Under Ming- och Quingdynastin var det inte tillåtet att bygga högre byggnader än kejsarens palats. Idag gäller inte den gamla regeln. Utsikten som tidigare varit magnifik har till följd av dagens skyskrapor försämrats avsevärt. Fram till 1911 när kejsardömet i Kina störtades bodde kejsaren i palatset. Redan 1925 öppnades det istället upp som museum.

Den förbjudna staden är idag en av Kinas mest välbesökta turistattraktioner. Vanligen går man en tur från söder till norr med de pampiga delarna i början. Är det mycket turister kan det vara god idé att gå motströms eftersom man då slipper väntetider.