Xiangshan-parken

Xiangshanparken är belägen ungefär en mil väster om Beijing. Under Jin-dynastin, vilket innebär 1100-talet enligt västerländsk tideräkning, byggde kejsaren ett tempel på platsen för den nuvarande parkanläggningen. Under 1700-talet byggde kejsare Qianlong till flera stora salar och paviljonger. Han tyckte mycket om att vara i parken för att få lugn och ro och tog sig mycket tid att arrangera de olika delarna. I början av 1900-talet förstördes tyvärr stora delar av den väl genomarbetade landskapsarkitekturen som en följd av en attack av de engelsk/franska trupperna. 1949 började den kinesiska regeringen restaurera och utveckla parken som idag är en av de vackraste och mest välbesökta parkerna i Beijing. På området finns två hotell.

Idag kan man se flera av de gamla byggnaderna i parken, men framför allt kan man njuta av den vidunderliga naturen. Besöker man Beijing under hösten när löven byter färg bör man ge en dag åt Xiangshan-parken. Det sägs finnas mer än 5000 olika trädarter av uråldrig härstamning. Det bokstavligt talat glöder av färg. När man promenerar genom parken passerar man vackra sjöar och relativt höga toppar. Uppe på Xinanglu-toppen har man fin utsikt över såväl Beijing som sommarpalatset. Som besökare kan man välja två olika turer genom parken. Väljer man den norra passerar man bland annat Yanjing-sjöarna som också kallas galssögonsjöarna, Jinxin Zhai som är en park i parken, Zhao Miau som är ett stort lamatempel byggt 1780 av kejsare Qianlong. Väljer man den södra turen genom parken passerar man Jincui sjön, man får också se ShuangQuing Villa som har haft en viktig plats i Kinas moderna historia. När folkrepubliken Kina utropats blev byggnaden residens åt Mao Zedong och högkvarter åt kommunistpartiets centralkommitté.

Vid ingången till parken ska man inte missa kejsaren Qianlongs vackra mottagningshall.

Dagligen går fler busslinjer regelbundet ut till Xiangshan parken. Man kan också ta tunnelbanan till sommarpalatset och därifrån ta en taxi.

Beijings zoologiska trädgård

I västra Beijing ligger en zoologisk trädgård där man kan få se många olika vilda och tama djur från Kina. Många besökare uppskattar särskilt att få se jättepandor och smalnäsor. I djurparken finns även djur från andra länder som till exempel känguru, isbjörn, jättesköldpadda och sibirisk tiger. Varje år har djurparken fler än sex miljoner besökare.

Beijings zoologiska trädgård är en av de äldsta djurparkerna i Beijing. Redan 1906 när djurparken grundades var den tänkt som en plats för husdjur. Över åren har parken haft många upp- och nedgångar. Sedan 1958 har det emellertid varit mer stabilt vilket har lite till att båda areal och artrikedom har kunnat ökas. Parken har idag en areal på omkring 90 hektar. Idag finns över 7000 djur och 600 arter i parken. 1999 öppnades ett akvarium i parken. Det är i dag Kinas största akvarium med många sällsynta arter. I akvariet bor förutom fiskar även delfiner och sjölejon som tränas och uppträder inför besökarna. Att kliva in i Akvariet känns på något sätt som att kliva in i Amazonas regnskog.

Som turist och besökare i en kinesisk djurpark kan man få delade upplevelser. Som västerlänning är de lätt att känna frustration över att djuren har för lite utrymme i sina burar. I en svensk djurpark arbetar man mycket för att djuren ska må bra och kunna leva i en omgivning som i största möjliga mån påminner om den naturliga miljön. Djuren tillskrivs samma känslor som människor. Ett sådant tänkesätt innebär att djurparken tar in färre djur för att ge plats åt de redan befintliga. I Beijings zoologiska trädgård har man arbetat för att samla in sällsynta djur som annars skulle blivit utrotade. Insamlandet har inneburit att det finns mindre plats för varje djur. Tycker man att det är jobbigt med trånga burar ska man inte besöka Beijings zoologiska trädgård. Har man däremot ett intresse för sällsynta och utrotningshotade djur finns stora möjligheter att få en fantastisk upplevelse i Beijing.

Precis som på många andra ställen i Beijing kan man njuta av själva omgivningen i djurparken. Det är en rofylld park där man kan strosa runt och njuta av naturen och de vackra sjöarna.

Nationalstadion

Beijings Nationalstadion byggdes 2008 inför sommar-OS. Man räknar med att den närmast gigantiska byggnaden kostat över 423 miljoner amerikanska dollar. För många tv-tittare är det nog svårt att fullt ut förstå vilken jättekonstruktion denna idrottsarena är. Designen som på många sätt påminner om ett fågelbo skapades av schweiziska arkitekter med inspiration av kinesisk keramiktradition. Man har inte försökt dölja stålkonstruktionen utan istället låtit den träda fram och prägla byggnaden. Allt är mycket noga genomtänkt och avvägt. Det finns plats för mer än 200 rullstolar. Akustiker har provat ljudet så att det ska höras lika bra var man än befinner sig i lokalen. Det är också tänkt att man ska ha god utsikt över det som sker på arenan oavsett plats. Många arkitekter ser på Beijings Nationalstadion som ett exempel på ett lyckat projekt. Den som är intresserad av byggnadshistoria bör inte missa ett besök på den ännu nya arenan i Beijing.

Efter att OS tog slut har man haft svårt att få tillräckligt många event på den stora stadion. Under augusti 2009 spelades operaföreställningen Turandot. Samma höst avgjordes finalen i italienska superligan inför en jättepublik. Beijings fotbollsklubb Gu´an fick erbjudande om att använda arenan men de tackade efter övervägande nej eftersom de tyckte att det blev pinsamt att ha gapande tomma läktare trots en stor publik. Arenan med sina 80 000 platser var helt enkelt för stor. Trots att Beijings nationalstadion inte har så många stora tillställningar besöks arenan av tusentals besökare varje dag som var och en betalar en inträdesbiljett. Detta gör att arenan kan fortsätta att finnas.

Ett av målen när Beijings Nationalstadion byggdes var att den skulle bli den viktigaste platsen i staden. Så har det inte riktigt blivit än. För att öka besökssiffrorna planerar man därför att bygga ett shoppingcenter och ett hotell med utsikt över arenan.

Västra Qinggravarna

I området runt Beijing finns flera stora gravfält där kejsare i olika dynastier finns begravda. Qing-dynastin har två stora gravfält. Ett ligger öster om Beijing och det andra ligger på västsidan. Båda gravplatserna ligger i Hebeiprovinsen och är populära turistmål. Gravplatserna är väl värda ett besök för den som vill få inblick i den kinesiska historien och dess arkitektur.

Om man besöker de Östra Qinggravarna finner man gravar tillhörande femton medlemmar ur kejsarätten Aisin Gioro, varav fem är kejsare. Det verkar kanske lite märkligt att inte alla kejsare begravts på samma gravplats. Men förklaringen är ganska mänsklig. Kejsare Kangxis son Yongzheng vägrade nämligen att bli begrav på samma plats som sin far och valde därför ett gravfält i motsatt riktning. Hans grav byggdes år 1737. Yongzhengs son var en mer diplomatisk person i jämförelse med sin far. Han gav order om att kejsarna efter honom skulle begravas varannan gång på östra gravfältet och varannan gång på västra. Så har det dock inte alltid blivit.

I västra Qinggravarna är 78 medlemmar ur den kejserliga familjen begravda. Fyra gravar sticker ut lite extra och det är graven Tailing som var den första graven, det vill säga Yongzhengs grav. Den andra graven, Changling, byggdes åt den femte kejsaren som hette Jiaqing och levde mellan 1760 och 1820. Den tredje graven, Muling, byggdes åt Daoguang som var den sjätte kejsaren som levde mellan 1782 och 1850 och den fjärde graven, Chongling, byggdes åt den nionde kejsaren Gunaxo som levde mellan 1871 och 1908.

Qinggravplatserna är viloplats för Kinas sista kejsare. De representerar slutet på en lång tid av kejsarstyre i ett land. Den allra sista kejsaren som egentligen bara regerade sporadiskt blev i den kommunistiska revolutionen avsatt. Han dog 1967 efter att ha levt de sista åren som en vanlig medborgare under det nya statsskicket. 1995 förde den siste kejsarens änka sin mans aska till en gravplats som ligger i närheten av de västra Qinggravarna.

Östra Qinggravarna

I området runt Beijing finns flera stora gravfält där kejsare i olika dynastier finns begravda. Qing-dynastin har två stora gravfält. Ett ligger öster om Beijing och det andra ligger på västsidan. Båda gravplatserna ligger i Hebeiprovinsen och är populära turistmål. Gravplatserna är väl värda ett besök för den som vill få inblick i den kinesiska historien och dess arkitektur.

Om man besöker de Östra Qinggravarna finner man gravar tillhörande femton medlemmar ur kejsarätten Aisin Gioro. De fem kejsarna ur Qing-dynastin som ligger begrava på fältet är:

Shunzhi som egentligen hette Fulin och var den tredje kejsaren i Qing-dynastin. Han blev 1643, fem år gammal, utsedd till regent. Tiden på tronen blev trots ringa ålder kort. Shunzi dog redan vid 24 års ålder av smittkoppor och begravdes i den största gravbyggnaden på det östra gravfältet.

Kangxi som var den fjärde kejsaren i Qing-dynastin. Han regerade i 61 år, längre än någon annan kejsare, och hade stor betydelse för Kinas historia. Under Kangxi ledning blev litteraturen viktig. Bland annat utgavs en stor encyklopedi om 20 band. När Kangxi dog år 1722 begravdes han i en grav som kallas Jingling.

Qianlong som blev vald till kejsare år 1735 och ledde landet in i en blomstringstid som man inte sett maken till. Det var Qianlong som stod bakom sommarpalatset som idag är en av Beijings största sevärdheter. Vid sin död 1799 begravdes Qianlong på samma ställe som sin farfar Kangxi fast i ett eget hus.

Xianfeng-kejsaren var den sjunde kejsaren i Qingdynastin. Under hans tid på tronen upplevde landet några av sina absolut värsta kriser. Bland annat invecklades landet i ett blodigt inbördeskrig som kom att kosta mer än 20 miljoner människor livet. Regeringstiden blev bara 11 år. Efter Xianfengs död blev hans änkor Cixi och Cian förmyndarregenter över kejsarens då minderårige son Tongzhi.

Tongzhi var den åttonde kejsaren i Qingdynastin. Han tog över som regent år 1873 men dog två år senare i smittkoppor. Änkekejsarinnorna har varsitt mausoleum på det östra gravfältet och Tongzhi har en grav precis som flera av hans förfäder.

År 2000 blev gravfältet en del av UNESCOS världsarv.

Folkets stora hall

På västra sidan av Himmelska fridens torg ligger Folkets stora hall, där kinesiska parlamentet och nationella folkkongressen sitter. Byggnaden är uppförd samma år och i samma anda som Nationalmuseet som ligger tvärs över torget. Med sina 171 800 kvadratmeter är Folkets stora hall bara hälften så stor som systerbyggnaden. Ändå sticker det enorma huset ut i jämförelse med de flesta andra man får se under en livstid. Stående på himmelska fridens torg, som i sig själv är enormt, är det inte svårt att känna sig som en av lilleputtarna i Gullivers resor. Perspektiven är helt enkelt svindlande.

Folkets stora hall designades av Zhang bo och stod klart 1959. Byggnaden består av tre sektioner. Mittensektionen består av ett stort auditorium, kongresshallen där SCPCC regelbundet möts, central-hallen och gyllene hallen. Den norra sektionen består av statens bankettsal, staten sal för gäster samt flera större salar. Den södra delen är mindre glamorös. Här finns kontor speciellt ägnade åt den stående kommittén för Kinas folkkongress. Varje provins, administrativ region eller självständig region har sin egen plats i Folkets stora hall. Var plats har sina unika karaktärsdrag vad gäller möbler och utsmycknad. Man försöker i mångt och mycket följa lokala traditioner.

Det stora auditoriet i den centrala sektionen rymmer fler än 10 000 åskådare. Här håller regeringens ledare sina tal. Taket är dekorerat med en stor röd stjärna omgiven av ljus. Varje år i mars hålls två stora möten i Folkets stora hall. Kinesiska folkets politiska konsultativa konferens och Nationella folkkongressen möts i sessioner som kan bli upp till tre veckor långa. Byggnaden är öppen för besökare under de tider när det inte pågår några politiska angelägenheter. Det är inte möjligt att se alla delar av byggnaden men det är inte heller rimligt att hinna med tanke på byggnadens storlek. På senare år har Folkets stora hall öppnat upp för flera icke politiska event som exempelvis konserter. Det kan vara värt att hålla ögonen öppna!

Nationalmuseum

På östra sidan av Himmelska fridens torg ligger en skattkammare i form av Kinas nationalmuseum. Muséet är till det yttre en enorm vit byggnad som omfamnar 65 000 kvadratmeter.

Anledningen till husets storslagenhet var att det på ett särskilt sätt skulle bidra till firandet av den kinesiska folkrepublikens tioårsjubileum.

Kinas nationalmuseum grundades 2003 genom en sammanslagning av kinesiska revolutionens museum och Nationalmuséet för kinesisk historia som båda funnits i byggnaden sedan starten. Det nya muséets primära uppgift är att utbilda besökare i Kinas konst och historia.

Muséet återöppnades år 2011 efter fyra års renoveringsarbete. Renoveringen innebar 28 nya utställningssalar med möjlighet för mycket mer innehåll. Muséet täcker idag ett tidsspann från Yuanmou Man som räknar tillbaka 1,7 miljoner år i tiden till Quing Dynastin som representerar den sista kejsaren i Kinas historia. I muséets montrar finns en permanent utställning med över en miljon föremål. Många kan inte återfinnas på något annat ställe i världen.

Som en följd av muséets centrala placering har huvudingången sedan 1990-talet används som nedräkningsklocka för särskilt viktiga tillställningar eller tillfällen. Det finns de som noterar att andan på muséet går i kommuniststatens ledband genom att man ignorerar vissa händelser som utanför Kina har stor betydelse.

Med tanke på muséets storlek är det inte rimligt att hinna med allt under ett besök. Är man intresserad av historia kan det vara bra att planera besöket i förväg för att kunna ta sig till den del av muséet där man har möjlighet att stilla nyfikenheten. Utställningarna är till stor del uppdelade i tydliga teman. Man kan exempelvis besöka en separat del som helt handlar om brons i historien. Man kan på muséet upptäcka den kinesiska kalligrafins utveckling eller få en helt ny upplevelse av porslinets roll i olika samhällen.

I anslutning till muséet finns en liten affär med souvenirer. Där kan man sitta ner och dricka en kopp te eller kaffe.

Mao Zedong mausoleum

Över ingången till den förbjudna staden hänger ett stort porträtt av Mao Zedong. Mitt emot ligger den en gång så store ledaren själv till allmän beskådan i sitt mausoleum.

Än idag är Mao Zedong något av en legend i Kina. Hans bild syns överallt, på produkter, på skyltar och i restauranger. Det kan upplevas märkligt för människor som lever utanför Kina att kommunistledaren som av många historiker beskrivs som en av det 20:e århundradets mest blodtörstiga tyranner fortfarande har en upphöjd position hos dagens kineser. Trots att Mao har många miljoner människors död på sitt samvete menar den officiella historiebeskrivningen i Kina att landsfadern bara stod för några enstaka misstag och att han oavsett detta ska ses som landets räddare.

Trots att Mao Zedong var en av de första stora ledarna att signera dokumentet om att alla framstående ledare skulle kremeras efter sin död blev han själv balsamerad och lagd i ett mausoleum. Besökare kan se kroppen, som ser tillsynes välbevarad ut, täckt upptill bröstet av den kinesiska flaggan. En del menar dock att det man idag kan se är ett vaxskikt som lagts över den forne ledarens förmultnande kvarlevor. Den guidade turen påminner mer om en procession och ett besök innebär att man passerar från en sida av kroppen. Det innebär att man måste besöka Mausoleet två gånger får att få se hela kroppen. Dagligen ringlar köer med människor som vill lägga blommor för att hedra den döde. Som turist följer man helt enkelt kön. Det kostar inget att besöka Maos Zedong mausoleum, men som besökare måste man följa vissa regler i respekt mot den döde. Man pratar exempelvis inte och tar inga foton eller filmar. Män måste ta sig huvudbonaden och kvinnor ska klä sig anständigt vilket vill säga att man undviker korta kjolar eller shorts. Efter besöket hamnar man i en hall där det är möjligt att köpa alla möjliga olika småsaker som tillägnats Mao. Det kan handla om cigaretter med en bild på Mao, nyckelringar med Mao, klockor med Mao eller pennor med Mao.

Trum- och klocktornen i Beijing

Norr om den förbjudna staden, i den så kallade inre staden ligger Trum- och klocktornen. Liknande torn finns vid nästan alla tempel i Kina. Klockor och trummor användes länge som musikinstrument i det gamla Kina. Men med tiden började de användas för att markera tidpunkter.

Klocktornet i Beijing kallas för Zhonglou och är byggt i grå sten med ett grönt glastak. Klocktornet började användas av kejsaren Yongle under Mingdynastin. Ganska snabbt eldhärjades tornet och det dröjde ända tills 1747 innan tornet återuppbyggdes i en mycket stabilare konstruktion. Under jordbävningen 1976 klarade sig tornet så gott som helt ifrån skador. Till en början hade tornet bara en stor järnklocka men den gav inte tillräckligt mycket klang ifrån sig. Därför ersattes den med en 63 ton tung bronsklocka som kan höras på över 20 kilometers avstånd. Klocktornet användes i princip bara en gång om året för att markera det kinesiska nyåret.

Trumtornet, Gulou, byggdes i slutet av 1200-talet på uppdrag av Khubilai Khan. Sedan dess har tornet förstörts och byggts upp flera gånger. Tornet som byggdes för ordning och administration utrustades initialt med fyra vattenur i brons. Med ganska avancerad mekanik kopplades uren ihop med en bronstrumma som med ett visst tidsintervall slog. Av någon anledning slutade man använda vattenuren och ersatte dem med rökelse. Viktiga timmar markerades istället med trumslag.

Som besökare har man möjlighet att gå upp i tornet för att ta en närmare titt på trummorna och klockan. Tornen är cirka 50 meter höga så det krävs lite kondition. Utsikten över de omkringliggande hutongerna beskrivs av många som den bästa delen av besöket. Söder om tornen ligger en shoppinggata som är anpassat för turister men med lite annorlunda utbud. När man strosat gatan fram kommer man till Houhai som under de senaste åren har utvecklats till ett av Beijings trevligaste restaurang-och cafékvarter. Här kan man med fördel avsluta kvällen.

Huanghuacheng

Huanghuacheng är en liten by i Huairou distriktet nära Beijing. Byn är omgiven av höga berg och vackra sjöar. I norr gränsar den till kinesiska muren. Mursektionen är här är mer än en mil lång. På en klippvägg invid muren finns inristat två kinesiska tecken som översatt betyder ungefär stark eller stabil. Det finns en gammal historia som berättar varför tecknen ristats in. Kort återberättad handlar historien om hur kejsaren gav order om att en av hans generaler, Cai Kai, skulle bygga en mur på platsen. Kai antog uppdraget men det tog lång tid att slutföra. Kejsaren började undra vad som pågick och när han fick bud om att Kai spenderade alltför mycket pengar på muren blev han mycket upprörd och lät halshugga den senfärdiga generalen. När kejsaren kort därefter bad sina ministrar att undersöka murens konstruktion upptäcktes det att muren var mycket välbyggd. Kejsaren insåg att han behandlat Cai Kai orättvist och lät därför karva in de tecken som vi kan se än idag.

Huanghuacheng är ett bedårande vackert resmål. Så låt inte kameran stanna hemma. I anslutning till muren ligger en gammal trädgård som kan dateras tillbaka till Mingdynastin när mursektionen uppfördes. Jordnötsträden växer fortfarande på samma ställen som när trädgården anlades. Sommartid fylls hela området med gul blomsterprakt. Murens brantaste sektion, Shibadeng, är väl värd ett besök. Uppe på toppen känns det som om himlen öppnar sig och man får tillgång till en fabulös utsikt. Besök också slottet Yaoziyu som byggdes någon gång mellan år 1300 och 1600 räknat enligt västerländsk tideräkning. Slottet är välbevarat och det finns ett särskilt träd som ger dess besökare en särskild välsignelse.

Det går busstransport från centrala Beijing till Huanghuacheng. Tänk på att det kan vara kallt när man kommer upp i bergen så ta med kläder som är anpassade för olika väderförhållanden.