Jinshangling

Jinshangling är en sektion av den kinesiska muren belägen cirka 12 mil nordöst om Beijing. Den här delen av kinesiska muren byggdes under Mingdynastin, år 1570 enligt västerländsk tideräkning. Mursektionen vid Jinshangling sträcker sig över 10 kilometer och ansluter till både Mutianyu åt väster och Simatai åt öster. Den första delen av muren vid Jinshangling är restaurerad, men går man hela vägen till Simatai är skicket sämre. Man bör vara lite försiktig när man går för att undvika ras.

Muren är byggd på två baser som kallas lilla och stora Jinshangling, därav murens namn. Jingshangling har 67 vakttorn utplacerade med cirka 100 meters avstånd. Det största vakttornet har ett väldigt speciellt rum som byggdes av soldater från Zhejiang som saknade sin hemort. Som byggnadsmaterial användes ett slags polerat tegel. Wangjingloutornet, huvudtornet och det svarta tornet bör man se om man besöker Jinshangling. Tornen bär på fantastiska legender. Bland annat sägs det att stenarna som bär Wangjinglou ska ha burits dit av Er Lang Shen som var brorson till Jadekejsaren.

Det går att ta sig med buss till Jingshangling. Väljer man lokalbuss behöver man byta buss på vägen dit. Det går också särskilda turistbussar tidigt på morgonen. Ofta ingår då flera delar av besöket i bussbiljetten. När man promenerar på kinesiska muren är det viktigt att klä sig efter vädret. Solen kan vara stark och väl uppe på muren är man exponerad. En skyddande hatt och solskyddsfaktor är att rekommendera. Tänk också på att dricka vatten under vägs. I närheten av muren finns flera trevliga ställen där man kan äta. Om man vågar finns det möjlighet att prova flera lokala specialiteter. Prova till exempel gärna de små majsbröden eller den kinesiska salladen. Det finns bara ett hotell i närheten av muren. Det ligger på promenadavstånd. Hotellets restaurang serverar såväl västerländsk som traditionell kinesisk mat.

Gubeikou

Gubeikou är en sektion av kinesiska muren som är lite speciell eftersom den ligger på en strategiskt viktig punkt. Gubeikou byggdes särskilt för att skydda Beijings norra ingång. Gubeikou är i originalskick, det vill säga inga reparationsarbeten har gjorts. Man kan promenera hela vägen från Gubeikou till Jinshangling, men det gäller att vara noga med var man sätter fötterna eftersom stenar ligger lösa.

Gubeikou byggdes upp redan på 500-talet västerländsk tideräkning. Under Ming-dynasti byggdes sektionen om. Då gjordes bland annat muren tjockare för att bättre kunna skydda mot fiender. Gubeikou sträcker sig idag över 40 kilometer. Längs sträckan finns 143 vakttorn och 16 strategiska pass. Det finns också flera militära konstruktioner som kan vara spännande att se. Många av dem är kulturlämningar fyllda med spännande legender.

På västra sidan av Gubeikou ligger Wohushan. Som ett tigergap ligger bergen som omger vakttornet. Det är en fantastisk utsikt. Väster om Wohushan ligger Panlongshan där de flesta av de historiska krigen har ägt rum. Om man tillät Panglongshan att falla skulle Gubeikou snart vara förlorat och fienden skulle få fritt inträde. Huvudvakttornet i området är mycket känt. Det finns fyra pilformade fönster i norr och söder och tre foster i väst och öst. Tornets konstruktion är helt unik.

Det går såväl tåg som buss till Gubeikou. I området kan man ta del av hur lokalbefolkningen lever. Byn omkring mursektionen har ett rikt kulturarv som inkluderar tempel och gravar. På senare år har man inriktat sig alltmer på att bli en attraktiv turistort. Gårdar i området erbjuder attraktiva boendealternativ och vällagad mat. Varje gård kan ta emot 10 till 20 gäster. Gubeikou är inte en av de mest välbesökta delarna av kinesiska muren. Vill man slippa trängas men andra turister och försäljare är den här delen av muren ett bra alternativ. Miljön omkring muren är hisnande vacker. Här finns verkligen en möjlighet att komma kinesisk historia in på livet. Vill man få en extra upplevelse kan man undersöka möjligheten att ta med sig en guide på turen.

Simatai

Simatai är en sektion av kinesiska muren som ligger cirka 12 mil nordöst om Beijing. Muren byggdes första gången redan på 500-talet enligt västerländsk tideräkning. Under Mingdynasti (1500-tal) byggde muren om. Muren är idag fem kilometer lång och har 35 vakttorn. Är man historieintresserad och vill se kinesiska murens många ansikten utan att behöva åka runt till flera ställen är Simatai ett bra val. Professor Luo Zhewen som specialiserat sig på just kinesiska muren har sagt att muren i stort representerar det bästa av kinesisk byggnadskost och att Simatai representerar det bästa av muren. Det uttalandet talar för sig själv. UNESCO har placerat Simatai-sektionen på världsarvslistan.

Turister som besöker Simatei brukar vilja se ”trappan till himlen”, ”Sagotornet” och ”Himlens bro”. Muren delas av i en östlig och västlig del av en sjö som kallas ”Ankornas sjö”. Sjön fylls med vatten från två källor, en varm och en kall. Detta gör att sjön inte fryser trots att vintrarna i Beijing kan bli riktigt kalla. Den östra delen av muren har 15 vakttorn. Det är här man bestiger den 100 meter långa och mycket branta trappan för att se de uppskattade sevärdheterna. God kondition och balanssinne är bra att ha med sig i bagaget.

Simatai är för närvarande stängd för besökare men öppnade förhoppningsvis snart åter. Den kinesiska regeringen bedömde att muren behövde renoveras för att inte innebära fara för besökare. Dessutom är det önskvärt att den här fantastiska sektionen av kinesiska muren finns kvar även för framtida generationer. Förutom att besöka muren kan man vid Simatai både fiska och bada i sjön. Från Beijing tar man lättast någon av turistbussarna som går hela vägen fram. Det finns flera trevliga hotell i området som erbjuder så väl traditionell musikunderhållning som mat från närområdet. Fisk som kokats i samma vatten som de levt i är en specialitet för området och rekommenderas varmt!

Beihai-parken

Nordväst om den Förbjudna staden i Beijing ligger parken Beihai som ursprungligen var ämnad för kejsaren med familj. Parken började byggas för mer än 1000 år sedan och är idag med sina 69 hektar en av de största i området. Parken som öppnades upp för allmänheten redan 1925 rymmer en mängd historiska sevärdheter som tempel och palats.

Beihai betyder ”norra sjön”, vilket inte är så konstigt eftersom halva parken är täckt av en stor sjö som faktiskt grävdes ut för hand under 1100-talet. I sjön finns flera öar, bland annat Qionghua som har en höjd där ett 40 meter högt buddistiskt minnesmärke är placerat. Den Vita Pagoden som minnesmärket kallas byggdes till ära av den femte Dalai Lamas besök i staden och innehåller buddistiska skrifter samt särskilda mantlar och skålar. Det finns flera Buddisttempel i parken, bland annat Yonh´an templet och Changfu templet som båda är värda ett besök. 1402 byggdes en port som kom att kallas de nio drakarnas port. Kanske inte så konstigt eftersom bilderna på muren skildrar nio drakar som rör sig i ett molnlandskap. Med tanke på att en drake i Kina symboliserar kejsaren bjuds man in till flera tolkningsmöjligheter. Porten är placerad i närheten av de fem drakarnas paviljong. På norra banken ligger tysta hjärtats rum, en av de många parkerna inom parken.

Beihai-parken är en oas i Beijing. Här kan man ströva runt och bara njuta av den vackra omgivningen. Är man hungrig kan man ta båten över till Quinghua där det finns en vacker restaurang som heter Fangshan. Här kan man njuta av fantastiska kulinariska anrättningar med utsikt över sjön. Att änkekejsarinnan Cixi brukade inta sin mat i Fangshan, hjälper till att ge restaurangen ett gott rykte. Kejsarinnan åt gärna många små rätter för att kunna smaka på mycket, som ett led i traditionen serveras fortfarande små rätter.

Nationella Simstadion

Beijings Nationella Simstadion byggdes i likhet med Nationalstadion inför OS 2008. Simhallen ligger en bit norr om Himmelska fridens torg och Förbjudna staden. I likhet med många andra byggnader i Kina är den nationella simanläggningen enorm. Det finns rum för över 6000 åskådare.

Nationella Simhallen brukar kallas för Vattenkuben även om den inte alls är formad som en kub. Basen är visserligen kvadratisk. Varje sida är 178 meter lång. Höjden lyckas inte med sina 31 meter fullborda en kub. Väggarna är gjorda av stål som täckts av ett blått glasmaterial som ser ut som såpbubblor. Simhallen är byggd för alla möjliga olika simsporter, här inräknas såväl simhopp som vattenpolo. När Olympiska spelen var över utökades simhallens användningsområden till att inräkna flera olika hälsofrämjande aktiviteter som fitness och avslappning. Idag har simhallen utökats med en vattenpark, självklart är det Asiens största vattenpark, där man kan åka vattenrutschbana, kämpa mot vågorna i vågbassängen eller fuskfloden, bada i bubbelpool och mycket annat. Reser man till Kina som familj kan det vara roligt att tillbringa en dag i det enorma badhuset. Efter OS tog livet till viss del slut för OS-staden. Man hade satsat enorma mängder pengar på lika enorma arenor. När så allt var över var det svårt att hitta användningsområden för arenor av så stora mått. Att bygga om och bygga till för att anpassa för nya sammanhang uppskattas av Beijings lokalbefolkning som nu kan få njuta av arenan på lediga dagar.

Trots sin korta levnadslängd har den enorma simarenan fått vara med och bidra till flera världsrekord. Inom simning tävlar man om mycket små tidsmarginaler, därför spelar bassängens djup stor roll. Den enorma simhallen är tre meter djup vilket är mer än en meter djupare än många andra bassänger. Under OS satte den amerikanske simmaren Michael Phelps inte mindre än sju världsrekord. Under OS ordnade man med extra platser i arenan. Då kunde man faktiskt få plats med upp till 17 000 åskådare.

Mutianyu

Mutianyu är en del av kinesiska muren som ligger cirka sju mil norr om Beijing. Muren som sträcker sig över två kilometer byggdes om i slutet av 1500-talet och är därmed något äldre än exempelvis populära Badaling. Mutianyu hänger ihop med Gubeikouporten och är byggd av hållfast granit.
Konstruktionen och materialvalet gör den här sektionen av Kinesiska muren till en av de bäst bevarade delarna. 1986 öppnades Mutiany upp för besökare.

Mutianyusektionen har 22 vakttorn varav tre ligger tätt och knyts ihop på ett sätt som man inte ser på andra ställen. Området runt muren är till stor del täckt av skog. Det är inte lika lättillgängligt som andra delar av muren, men man har i gengäld möjlighet att få se en del av kinesiska muren som inte hunnit bli så exploaterad. Mutianyu har varit en viktig position för det kinesiska försvaret, inte minst för att Minggravarna ligger i närheten. De ska man för övrigt också försöka se. De finns med på UNESCOS världsarvslista och står för en upplevelse utöver det vanliga.

Det finns linbana för att man ska slippa ta den timslånga promenaden upp till muren. De kanske verkar skrangliga men vill man få lite mer äventyr på resan och slippa klättringen kan liftarna vara ett bra alternativ. I området finns flera restauranger som serverar olika. Fler och fler turister upptäcker Mutianyu. Varje dag räknar man med cirka 3000 besökare, och det är inte i närheten av hur många som dagligen besöker exempelvis Badaling. Man kan vandra hela vägen mellan vakttornen och sträckan tar cirka två timmar att tillryggalägga. Utsikten är fabulös och skiftar med årstiderna.

Tar man sig med buss till muren är det rekommenderat att åka tidigt eftersom det gärna blir trafikstockning på vägen. Är det en solig dag är det bra att solskyddsmedel och hatt eftersom man är väldigt oskyddad uppe på muren. Ta också med vatten om det blir varmt.

Jiankou

Med sina hissnande stup och sin vackra natur är Jiankou ett fantastiskt resmål för fotografer. Tittar man på foton på kinesiska muren i resetidningar är de troligen tagna vid Jiankou.
Den här sektionen av den kinesiska muren ligger cirka sju mil norr om centrala Beijing. Jiankou byggdes redan under 1300-talet men byggdes om några hundra år senare, under Ming-dynasti. På grund av läget har Jiankou inte renoverats, det kan därför vara farligt att klättra på muren. I området runt muren finns emellertid många andra spännande utflyktsmål. Man bör inte missa ”trappan till himlen” som brant klättrar uppåt med sina smala steg där det knappt får plats en fot.

Det finns också ett fantastiskt vakttorn som ser väldigt högt ut där det är byggt högt uppe på en bergstopp. Lite kaxigt kallas tornet ”Örnarna tittar uppåt” på kinesiska eftersom man då menar att inte ens örnarna kan komma i höjd med tornet. I närheten av Jiankou möts tre delar av muren i en knutpunkt som kallas ”Beijingknuten”.

Det går bussar till Jiankou men man behöver byta på vägen. Kan man inte vägen är det lätt att hamna fel. Ingen busschaufför pratar engelska så skriv lappar på de olika destinationerna för att vara säker på att kunna kliva av vid rätt hållplats. I området runt Jiankou finns flera ställen där man kan äta och övernatta. Är man lite äventyrslysten är Jiankou ett måste. Många väljer att hajka i några dagar för att verkligen kunna njuta av den fantastiska omgivningen. Även om man inte klättrar direkt på muren krävs lite kondition för att ta sig fram till själva muren. Vill man få ut lite extra av resan kan det vara idé att boka en guide. Guiderna vet också bättre vilka ställen det är säkert att gå och vilka man bör undvika.

Botaniska trädgården

Det är många som väljer att resa till just Beijing på trädgårdsresa och det är inte så konstigt. Såväl runt om som i staden finns nämligen otaliga parker där man kan strosa runt i många timmar. Den största parken ligger nordväst om staden vid de västra bergen och kallas för Botaniska trädgården. Med sina 500 000 kvadratkilometer har parken plats för många olika växter. Trädgårdsmästarna som har ansvar för att sköta parken menar att det finns över 6000 arter. Med årtidsväxlingarna skiftar parken karaktär och färg, därför kan det om man är trädgårdsintresserad vara roligt att besöka parken vid olika tider på året. Parken är uppdelad i flera olika teman. Under en promenad hinner naturen ändra sig och byta färg flera gånger.

Man behöver inte vara trädgårdsintresserad för att njuta av den vackra parken. Det är fantastiskt att bara vistas i den vackra miljön. Blir man trött finns flera små tehus där man kan sätta sig ner och vila och njuta av hälsobringande kopp te. I parken finns även flera historiska sevärdheter som tempel och paviljonger.

Inne i parken finns ett stort växthus. Det finns de som menar att det är den största sevärdheten. För att gå in i växthuset behöver man en särskild biljett. Växthuset öppnades för besökare år 2000. Här presenteras växter i fyra olika delar: Tropisk regnskog, ökenplantor, olika årstider och till sist en del som är öppen för varierande teman. Det bedrivs mycket forskning i botanik i parken. Utöver turister reser forskare hit för att ta del av spännande nya idéer. Få parker i världen kan mäta sig med Botaniska trädgården i Beijing.

Det finns två ingångar till parken Xianshang Nanlo och Xiangui Lu. Det går bra bussförbindelser som stannar. Är man osäker på bussystemen är taxi inte dyrt. Det är omöjligt att hinna ta del av hela trädgården under en dag. Den Botaniska trädgården i Beijing är en plats man återvänder till.

Pekingmäniskan vid Zhoukoudian

Att resa till Beijing innebär på många sätt att resa in i ett enormt historiskt världsarv. Det finns så många ställen att besöka och ta del av. Det kan vara klokt att innan resa gå igenom vad som känns mest intressant och sedan ge de platserna den tid de förtjänar. Det är inte många sevärdheter i Beijing som man bara kan skynda förbi.

Cirka fem mil ifrån Beijing ligger Zhoukoudian och Drakensbergen där man på 1920-talet ett mycket speciellt arkeologiskt fynd. Fyndet kom att kallas Sinanthropus pekinensis, vilket fritt översatt betyder Pekingmänniskan. Lite kuriosa för resande från Sverige är att fynden gjordes av två unga paleantologer från Uppsala. Det finns forskare som räknar Pekingmänniskan till människosläktet Homo Erectus och andra som menar att det man funnit är för olika människan för att kunna räknas till arten. Pekingmänniskan är minst 500 000 år gammal, det vill säga att hon tillhör perioden Pleistocen. Rester i området visar att hon lärt sig att använda olika stenverktyg och att hon kunde tämja elden. 1953 byggdes ett museum på Drakensbergen som berättar mer om hur man tror att Pekingmänniskan levde. Är man intresserad av arkeologi är Zhoukoudian en fantastiskt spännande plats att besöka. Pekingmänniskan har även utan sin närvaro mycket att berätta om våra äldsta förfäder. Forskare tvistar fortfarande om var gränsen egentligen går mellan människa och apa.

Utgrävningarna i Drakensbergen avbröts 1937 till följd av den japanska ockupationen. Fossilerna från pekingmänniskan skickades då till USA för att inte skadas. På något sätt försvann den under vägen och otaliga försök har gjorts för att återfinna det ovärderliga fyndet. Det finns otaliga teorier som berättar om vad som hänt med de försvunna relikerna men ingen av dem har än så länge lyckats komma i närheten av någon sanning.

Många av Beijings äldre sevärdheter finns med på UNESCOS världsarvslista, så också fyndplatsen för Pekingmänniskan.

Konfuciustemplet

Konfucius levde för omkring 500 år före västerländsk tideräkning och räknas tillsammans med sin efterföljare Mencius som Konfucianismens största tänkare. Konfucius ägnade mycket tid åt att tänka på hur man kan uppnå det goda samhället och hur man skapar social harmoni. Konfucius pratade om fem relationsband som skulle respekteras för ett gott liv. Banden handlar om relationen mellan fursten och undersåten, föräldern och barnet, äldre bror och yngre bror, man och hustru och vän och vän. Konfucius menade att relationen mellan människor skulle förbättras genom att man levde efter strikta regler och följde olika typer av riter. Målet var att uppnå ”Den stora enigheten”.

Konfuciustemplet i Beijing är det näst största Konfuciustemplet i Kina. Templet byggdes 1302 och har över åren ökat i storlek. Idag är området som tillhör Konfuciustemplet mer än 20 000 kvadratmeter stort. I templet finner man fantastiska målningar som på olika sätt symboliserar strukturer i samhället. Det finns till exempel en målning som föreställer två drakar som spelar med en pärla uppe bland molnen. I det gamla Kina är draken en symbol för kejsaren. När man ser bilderna är det inte svårt att förstå vilken stark position Konfucianismen har haft i det äldre feodala samhället i Kina.
Ett föremål som är lite extra speciellt i templet är den mer än 700 år gamla cypressen, Chujian Bai, som enligt legenden tar bort ondska när man rör vid den. Någon gång under Ming-dynastin kom en fin herre för att vissa sin vördnad för Konfucius. När han passerade cypressen tog en av grenarna av honom hatten. Sedan dess har man trott att det gamla trädet har förmåga att skilja mellan ont och gott.

Konfuciustemplet är en fantastisk byggnad och det är en upplevelse i sig själv att bara promenera runt på området. Upplevelsen blir naturligtvis större om man innan besöket läser lite om vilka filosofier som ligger bakom den starka traditionen. Med lite bakgrund är det lättare att förstå det rika bildspråket och därmed själv kunna tolka det man ser.